det var längesedan jag skrev något här.

Har hänt en del saker som gjort att jag inte orkat .

Bla hittades min tretton åring nästan medvetslös på gatan förra fredagen, första fyllan som höll på att gå väldigt illa.

 !9.20 ringde telefonen och en förälder berättade att jonathan låg på gatan .

 Åkte och hämtade hans pappa sen hämtade vi jonte hem till mig.

 han kunde nästan inte andas och var jätte kall så jag ringde efter ambulans som tog honom till akuten.

Där blev det full rulle då dom trodde att han druckit nå lösningsmedel av nåt slag.

Dom bara klepp upp hans kläder och ringde in överläkaren samt narkos läkaren , jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv,trodde han skulle dö så illa var det.

 När han stabiliserades lite grann så skickades vi med ambulans till gällivare intensiven för övervakning, pga att i kiruna finns ingen barnläkare så vi fick åka tolv mil för säkerhetsskull om jonte skulle bli sämre.

 Allt gick bra som tur var och vi fick åka hem dagen efter.

 Han berättade till mig sen att dom varit tre som delat på en stor flaska sprit och att han nästan hade halsat i sig sin del!!

Dom är ju inte klok!

 Inte ens en vuxen skulle klara av att dricka sprit på sånt vis än mindre ett barn!!

Kommer aldrig glömma den synen när vi kom till den gatan och såg mitt barn ligga alldeles borta och hjälplös med massor av människor runt i kring honom, tänk om han hade dött<?

 Hur skulle man orkat det?

 Min tio åring kom in till oss och såg storebror så illa däran så han sprang ut stackarn och gömde sig bakom en bil och grät.

 Som tur var såg min granne det och tog hand om honom.

Jakob sa sen till mig att han aldrig  skulle dricka för att han blev så rädd. Jonte ska heller inte dricka mera men det tror jag vad jag vill om.

Hoppas att det dröjer länge iallafall till nästa gång. Och att dom låter bli spriten och dricker öl eller cider istället..om dom nu dricker.Fast nu kommer vi ha större koll på var ungarna är och vad dom gör. Jag har alltid sagt till honom att han får frihet under ansvar men att den nu är förbrukad..det känns som om jag uppskattar mina barn ännu mera nu efter detta så nåt gott kom ur det här åtminstone.nu förstår man hur snabbt livet kan vändas till en tragedi och att det inte är värt att gnälla och bråka om alla småsaker som man gjort förut.

Det här fick mig också att tänka på Max och sagas föräldrar vilken oerhörd smärta dom måste känna!!Kan bara tänka mig, usch.

Höll ju på att flippa över av rädsla för att min son skulle dö och dom måste leva med vetskapen om att deras barn blev ihjälslagna med en hammare av en psykopat,

 fan att det finns så många tokiga jävlar i världen .../ kicki dii